torsdag 5 februari 2009

Ett hån

"Misshandel är misshandel om än i vadderade vantar". Krönikören Lars Ryding hånar och raljerar över Ingemar Johanssons karriär som proffsboxare, den uppmärksamhet han rönte som idrottsman och nu som avliden. Ryding själv ser ingen skillnad på proffsboxning med handskar, regler, domare och frivilligt deltagande från alla inblandade och en dödsmisshandel på Kungsgatan.

Det som retar gallfeber på mig är att sumprunkare som Lars Ryding anser att deras syn på en viss sport måste gälla alla. De kräver att åsikten, attityden, upphöjs till lag. De får tycka vad de vill om proffsboxning, hockey eller konstsim, men de ska fanimej inte lägga sig i andras rätt att utöva nämnda sporter. Byt kanal, för tusan.

Vad gäller riskerna med boxning är det ingen hemlighet att det kan vara farligt att få på käften. Men för det första går det inte att jämföra boxningen 1959 med hur den ser ut i dag. Ingos match mot Floyd Patterson hade brutits efter första nedslagningen om den inträffat i dag. Domaren är mycket noga med att få ögonkontakt med boxaren som rest sig efter en nedslagning och att personen måste kunna försvara sig, det vill säga höja handskarna.

För det andra begriper jag inte vad Lars Rydings åsikt om andras yrkesval skulle vara värd. Finns det andra idrotter och/eller yrkesval han inte gillar och som också borde förbjudas av den anledningen? Alla kan inte bli fotbollsspelare eller gymnaster. Alla är inte intresserade av samma idrotter. Respektera andra människors livsval!

För alla som vill se en fet smäll rekommenderas nedanstående klipp - särskilt utvald för Lars Ryding och andra tyckare. 1:15 in i klippet. Där kan man prata om Guds hand...

2 kommentarer:

Per Ragnar Rutgersson sa...

Ett bra inlägg.
Jag kommenterade artikeln direkt på SvDs hemsida men redaktionen har av oklara anledningar valt att ta bort det jag skrev. Efter tre försök ger jag upp. Jag vet inte vad det var de inte gillade. Det citeras här istället:

"Lars Ryding gör misstaget att enbart se till det negativa och tycks mena att det enda rimliga perspektivet på livet är det strikt neurologiska - ovanligt ensidigt och raljant från en SvD-medarbetare. På frågan vad är det viktigaste i livet tror jag de flesta skulle svara något som får en att känna sig passionerad. Boxningsträning är just något sådant, inte minst därför att det leder till ett ökat mentalt välbefinnande. Alkohol skördar fler hjärnoffer. Ryding kanske är absolutist?"

Martin Olsvenne sa...

@ Hans: Jag gillar inte boxning som sport, men - Hear, hear!