Vi brukar veta ungefär var vi har Kristdemokraterna, vad de står för. Det är inte lika lätt längre.
Partiets toppnamn i Europaparlamentsvalrörelsen, Ella Bohlin, drev tre frågor: förbud mot snus, lägre införselkvoter av alkohol och export av den svenska sexköpslagen till övriga EU. Förbud och moralism, alltså. Kristdemokraterna är givetvis för sexköpslagen och har tidigare föreslagit att det ska vara förbjudet att titta på barnpornografi på nätet (hur nu en sådan lag ska kunna fungera). På det alkoholpolitiska området är partiet nästan lika galet som nykterhetsorganisationerna.
På partiets riksting är det, åtminstone på ytan, annat ljud i skällan. Göran Hägglund tar strid för Svenssonlivet, mot kulturelitens förakt för det vanliga och hederliga. "Strävsamma hyggliga människor ska inte behöva tåla att bli föraktade för sin livsstil. Man är inte sämre för att man bildar familj, har ett hederligt jobb och ser fram emot semestern." Det är det nog väldigt få som har påstått. Svenssonlivet är knappast utmanat - det är snarare avvikelserna från detta liv som det fortfarande ses ned på.
Om det nu är vanliga Svenssons som Kristdemokraterna fiskar efter, får de allt se över sin moralistiska förbudsmentalitet en aning. Kristdemokraterna kombinerar nämligen valfrihet inom familjepolitiken med förbud och pekpinnar på de flesta andra områden. Det är svårt att få ihop allt detta till en sammansatt bild av partiet. Vilken fot står partiet på? Vad vill egentligen Kristdemokraterna?
Göran Hägglunds mission har varit att göra partiet mer allmänborgerligt. Partiet har sina kristna kärnväljare, men de räcker inte för att ge ett lyft i opinionen. I stället ska KD locka väljare från de övriga borgerliga partierna genom att gå mot mitten. Det låter kanske rimligt i teorin, men i praktiken har det misslyckats. Kristdemokraterna är i dag en ännu mer marginell kraft inom alliansen än de var inför valet 2006. Som en anhängare av raka rör i politiken tycker jag att det vore bättre om partiet inte fegade utan i stället stod upp för sina moralkonservativa värderingar fullt ut. Att försöka sig på någon sorts mjukislinje och linda in moralismen i vackert omslagspapper är bara fånigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar